Kontakta mig!

Kontakta gärna mig!

jeanette-stahl@hotmail.com

söndag 1 maj 2011

Just idag är jag stark









Innan jag blev sjuk var jag stark som människa och kände tron på mig själv på min sida. När åren går och sjukdomen till sist består, så är tron urholkad. Många funderingar bryter ner den här tron . Hur ska jag kunna duga som fru, mamma, dotter, syster, lärare, kvinna och vän när jag aldrig blir som jag har varit?



Vad ska människor runt omkring, som inte kan se mina smärtor, utan tycker att jag ser helt frisk ut, säga? Hur ska jag själv orka, att vara sjuk alltid och svara på alla medkännande frågor om hur jag mår? Självförtroendet får sig en rejäl smäll!!!



Jag har nu varit på botten och verkligen hatat den där smärtfyllda kärringen och vandrat vidare med hjälp av duktig personal på Smärtrehab i Lund till att acceptera henne. Mot slutet av min smärt-rehabperiod kom jag på att jag nog var lite kär i mig själv igen.




Eftersom jag nått mitt mål med att börja arbeta igen och är väldigt stolt över mig själv för detta, så är jag nog i en form av förälskelsestadium nu! Det är så svårt att acceptera att allt inte blir som vanligt igen och hitta tillbaka till sitt gamla vanliga jag, som är stark som människa och är fylld av tro på sig själv!



Men ge mig bara mer tid så tror både jag och min psykolog att det här ska jag ro i hamn och inombords bli  den lilla envisa medålderstjejen som älskar och tror på sig själv!!!





3 kommentarer:

  1. Om vi bara ger det lite tid så kommer det med all säkerhet bli betydligt bättre, det är vad jag själv försöker intala mig åtminstone ;)

    SvaraRadera
  2. Katarinamaj 01, 2011

    Är glad för din skull! =)

    Känner igen mig i en del av dina funderingar, dock inte som sjuk utan som anhörig.

    SvaraRadera
  3. Det är just det som är så svårt, Jonas. Att ha tålamod att läkas med tiden. Men jag kämpar på och det vet jag att du också gör. Är helt säker på att vi fixar det eftersom vi är positiva och har gott om humor i oss.

    Förstår att du också gjort en resa,Katarina och då är det väl inte konstigt att man tvivlar på sig själv ibland!

    Kramar till er båda!<3

    SvaraRadera

♥♥♥Skriv något så blir jag glad och försöker att återkomma till dig! TACK!♥