Kontakta mig!

Kontakta gärna mig!

jeanette-stahl@hotmail.com

lördag 14 maj 2011

Svävar inte i det blå...



Alla är vi väl drömmare på ett eller annat sätt. Alla är det nog nattetid i alla fall. Jag är inte den där superdrömmaren precis som går runt och drömmer om att vinna Sveriges högsta Lottovinst och bli vansinnigt rik precis. Går inte och tänker på vad jag skulle köpt och gjort för alla miljonerna. Nej, det är inte min grej!






Jag älskar att tävla men är inte så förtjust i spel. Spelar inte på Lotto, hästar eller tips varje vecka utan jag har mina postkodslotter som jag tycker är okej,eftersom en del går till välgörenhet.


Tar inte lotter så ofta. När jag var barn och jag och min syster fick vars fem lotter vann den lilla turgumman på fyra och jag på ingen. Fick vi stoppa en peng i en Enarmad bandit (Jack Vegas typ) så vann jag två kronor för att det kom upp ett körsbär på slutet och min syster Camilla fick naturligtvis Jackpot så det fullkomligt trillade ut pengar över golvet och hela maskinen var sluttömd på slantar. Detta har klart satt sina spår...






Jag drömmer mer om vardagliga saker och händelser. Att jag eller andra som jag älskar eller bryr mig om, ska ha tur och framgång med dessa. Att lyckas med ett prov i skolan, att få jobbet som någon söker, att få vinna en fotbollsmatch, att få vara frisk, att lyckas med något projekt eller att få vara älskad. Drömmar på jorden inte i det blå...


Jag menar inte att det är något fel att ha drömmar i det blå utan alla människor får drömma om saker på sitt sätt. Huvudsaken är att man har minst en dröm. Ett sätt att överleva! Ett sätt att ha något att sträva efter. Drömmar är söta!!!






Jag har exempelvis aldrig drömt om att få tatuera mig. Kan väl sträcka mig till att tycka att en liten tatuering skulle kunna vara vackert, men inte på mig. Det passar liksom inte in på mig och min personlighet.


Vad skulle jag då ha? En rosa volang eller spets någonstans. Kanske på låren eftersom jag ofta har klänning. En rosa Katten Prinsen på armen. En rosa fjäril på rumpan. Inte lönt, syns inte när man använder boxertrosa! En vacker text eller blomma på skuldran. Nej, jag kan inte ens en gång tänka mig detta i mina drömmar!






Men alla får ha tatueringar om de vill så klart! När jag växte upp var det mest sjömän, kockar, motorcykelkillar och farliga män som suttit i fängelse som hade tatueringar. En och annan kvinna förstås. Det var mer kopplat till tuffhet och råhet på den tiden. Idag är det mode eller en sorts vacker...






Kom att tänka på detta med taueringar eftersom jag såg en man på stan som var tatuerad på armar, ben, hals och ansikte ända upp på sitt rakade huvud. Hur det såg ut under shortsen och tröjan kan jag inte uttala mig om men man kan ju föreställa sig... Han såg egentligen snäll  ut, men inte så vidare modern ut. Jag blev faktiskt lite rädd för honom. Men en sak är dock säker att om det finns plats på hans kropp så drömmer han säkert om fler...





2 kommentarer:

  1. Jag drömmer oftast om en lugnare tillvaro, där jag kan njuta av att göra ingenting...

    Håller med dig om tatueringarna... tyvärr så ser ungdomarna på det på ett helt annat sätt idag. Till mammas förtvivlan! Men okej, än så länge är inte kropparna överbelamrade med dem...
    Jag längtar efter ett mode utan kroppsbilder...

    En lördagskram på dig i regnet!

    SvaraRadera
  2. Lugn och ro-drömmen är inte fel! Då är vi överens!
    Kram tillbaks<3

    SvaraRadera

♥♥♥Skriv något så blir jag glad och försöker att återkomma till dig! TACK!♥