Kontakta mig!

Kontakta gärna mig!

jeanette-stahl@hotmail.com

söndag 13 januari 2013

Obekväm tystnad



Somnar ensam hemma på lördagskvällen och vaknar ensam på söndagsmorgonen. Så trist och vilken obekväm tystnad. Tur att jag har Katten Prinsen som kommer och väcker mig med sin blöta nos mot min kind. Tackar också min lyckliga stjärna för att jag har min fina son, som jag älskar och är otroligt stolt över. Mitt hjärta blir varmt och lyckligt bara av tanken att veta att han är bortrest hos sin flickvän och har en mysig helg.

Nu har jag vilat upp mig några dagar efter att jag kom hem från sjukhuset och idag känner jag mig starkare och det känns skönt att min livsglädje är tillbaka. Är nu så tacksam för att människor runt omkring mig förstod att jag ville leva, men att sjukdomen ville att jag gjorde annat.

Alla dumheter var rent själviska handlingar och var ett uttryck för att jag tyckte att jag hade svikit mig själv och alla de åtagande jag tagit på mig här i livet. Att jag inte dög som FRU eller människa var en tanke och att jag helt tappade bort mitt självförtroende. Det hade absolut inte med skilsmässan att göra eftersom inläggningen på sjukhus hände en hel månad efter beskedet som jag hade fått. Och jag är långt ifrån dum utan förstod hur mitt liv såg ut i verkligheten från DAG ETT. Det hade inget med skilsmässan från min fd. man att göra.

Idag ska jag organisera en massa hjälp som jag behöver från släkt och vänner. Men det ska nog inte vara något problem. Men, jag är ju 48 år så därför är det ganska bråttom och dessutom hög tid att börja kunna njuta av livet igen, MRS JEANETTE!





5 kommentarer:

  1. Önksar dig en skön söndag!

    SvaraRadera
  2. Fina du! Vilket starkt inlägg. Skönt att du känner att du kom tillbaka med ny kraft. Då klarar du allt. För nu har du gått igenom kanske det värsta.
    kram Linnea

    SvaraRadera
  3. Finaste Jeanette!

    Om du visste vilken värme och glädje som sköljde genom min kropp när jag läser ditt inlägg idag, helt underbart <3

    Jag har tänkt mycket på dej dom sista månaderna, trots att vi aldrig har träffats någon gång, jag vet inte varför, jag brukar inte känna så när man aldrig träffats. Nåja det spelar ändå ingen roll, det är ju så det är och det är bara positivt tycker jag :-)

    Du sprider mycket värme, glädje och posivitet omkring dej och det är helt underbart, spara lite till dej själv oxå *hihi*

    Ha en fin söndag!!

    Många KRAMAR <3

    SvaraRadera
  4. Vad härligt att du känner dig lite starkare! <3

    SvaraRadera
  5. Njut av livet! Du har hälften framför dig :-)
    Massor av kramar!

    SvaraRadera

♥♥♥Skriv något så blir jag glad och försöker att återkomma till dig! TACK!♥